Hammarbacken 5 maj 2017

Klotgranit vid Hammarbacken


Den 3 maj 2017 samlades 17 deltagare under guidning av Håkan Wieck för att titta på stenen och höra lite om hur den kan ha bildats.

Den 29 nov 2016 visade Ann-Marie Gunnarsson mig en märklig sten utefter järnvägen strax norr om Hammarbacken. Den var täckt av ovala ljusa ringar över hela stenen.  Efter konsultation på internet kom vi fram till att det rör sig om klotgranit.  Stenen är ett väl rundat flyttblock, som troligtvis kommit med isströmmar från NV under senaste istiden. Stenen har kommit i dagen då en basväg röjdes för timmertransporter.


Vi bestämde att försöka få stenen flyttad till mineralmuseet.

Klotgraniten vid Hammarbacken

Evald Persson och några av deltagarna

Några av deltagarna beundrar kklotgraniten

Detalj av ett klot där en fältspat har kristalliserat runt ett främmande bergartsfragment. Skalet är upphöjt över den övriga ytan vilket visar att det är mer beständigt mot vittring än omgivande kristaller

Klotgranit (Orbicular diorite)

Klotdiorit eller ögondiorit som den också kallas är en extremt sällsynt bergartsvariant som innehåller många sfäriska eller ellipsoida klumpar eller klot som uppträder i koncentriska zoner i ljusa och mörka färger. Ursprungligen känd endast från Korsika (Napoleonit) har man funnit den i Sydafrika, Nord- och Sydamerika och Finland.  I Sverige känd från endast en plats i fast berg, Slättemossa i Hultfreds kommun i Småland. De flesta fynden i Sverige har gjorts i flyttblock.           

           

Magmabergart med dioritisk eller granitisk sammansättning. Har bildats i en övermättad magma omkring kristallisationskärnor som utgörs av bergartsfragment eller mindre korn som hamnat i magman från omgivande bergarter. Kristalliseringen sker radiellt med mineral som hornblände och plagioklas. Magman utarmas på beståndsdelar till dessa mineral och med sjunkande temperatur kristalliserar en rand, som huvudsakligen består av fältspat (plagioklas med högre kalciuminnehåll). Detta kan fortgå till att ytterligare koncentriska ringar kristalliserats ut. Det vanligaste är en ring (i själva verket ett skal). 

Sågad och polerad används bergarten till olika prydnadsföremål.

Sfäriska strukturer har hittats i dioriter och i en hel del fall i graniter på olika platser i Sverige, Ryssland, Amerika, Sardinien, Irland och Finland. De är ingalunda vanliga och uppträder bara i en liten del i graniter och dioriter, ibland begränsad till några få kvadratmeter. I de flesta fallen förekommer den i magmans centrala delar fast i sällsynta fall har den hittats i kanten mot omgivande berggrund. Den uppstår tydligen från periodiskt återkommande och upprepad kristallisering av bergartsbildande mineral i succesiva etapper.

                     

Bildningssätt

En sådan här bildning gynnas av en fullständigt lugn magma som möjliggör övermättnad av en av komponenterna i magman. Kristallisationen kan sätta igång vid en plötslig förändring i magman som t.ex. en jordbävning.  Det leder till en förhållandevis snabb kristallisation på någon lämplig kärna. De bildade kristallerna utformas radiellt på ytan på vilken de växer. Magman kommer då att utarmas på denna substans, och en avsättning av en annan substans kan följa, som ger en zon med avvikande färg. Kärnan som initierar kristallisationen kan ibland vara en begynnande porfyritisk kristall, ibland ett stycke bergartsfragment, etc. och vars innehåll ofta inte skiljer sig från omgivande bergart.  Ringarna har vanligen ingen kontakt med varandra, men när sfäroider kommer i kontakt med varandra så är ofta zonens innerkant skarp medan den yttre kanten är gemensam med båda ringarna och får formen av en åtta. Detta visar att tillväxten har skett inifrån och ut (centrifugal tillväxt) och inte tvärtom. Många varianter av sfäriska bildningar har beskrivits och de visar stora skillnader i sammansättning och struktur. En del är runda bollar som består av de tidigast utkristalliserade mineralen i magman såsom apatit, zirkon, biotit och hornblände utan någon regelbunden struktur. Hos andra består den centrala delen av främmande fragment (xenoliter) såsom gnejs och hornfels med en eller flera zoner utanför, ljusa eller mörka. Radiell struktur av kristallerna är inte alltid förekommande. Sfäroiderna är ibland tillplattade eller äggformade uppenbarligen påverkade av magmans flöde då de var halvfasta eller plastiska. I allmänhet är sfäroiderna mer basiska och rikare på järn-magnesiummineral än omgivande bergart. Storleken varierar från 1 till några dm.


Referenser

1. Klotgraniten vid Slättemossa, centrala Småland – Mineralkemi och genes

Helena Näsström, Examensarbete vid Geologiska institutionen vid Lunds Universitet 2003.

2.Orbicular Quartz Diorite in Kemi, north Finland, Vesa Pertunen, Bull. Geol. Soc, Finland 55, 1, 51-56, 1983